Kväve, Nitrat Kväve, Nitrit Kväve och Kjeldahl Kväve

Kväve är ett viktigt grundämne som kan finnas i olika former i vatten och mark i naturen. Idag ska vi prata om begreppen totalkväve, ammoniakkväve, nitratkväve, nitritkväve och Kjeldahl-kväve. Totalkväve (TN) är en indikator som vanligtvis används för att mäta den totala mängden av alla kväveämnen i vatten. Det inkluderar ammoniakkväve, nitratkväve, nitritkväve och vissa andra kväveämnen som nitrat och nitrat. Ammoniakkväve (NH3-N) avser den kombinerade koncentrationen av ammoniak (NH3) och ammoniakoxider (NH4+). Det är svagt alkaliskt kväve och kan härledas från biologiska och kemiska reaktioner i vatten. Nitratkväve (NO3-N) avser koncentrationen av nitrat (NO3 -). Det är starkt surt kväve och huvudformen av kväve. Det kan härledas från den biologiska aktiviteten av vatten från ammoniakkväve och organiskt kväve i vatten. Nitritkväve (NO2-N) avser koncentrationen av nitrit (NO2 -). Det är svagt surt kväve och en föregångare till nitratkväve, som kan erhållas genom biologiska och kemiska reaktioner i vatten. Kjeldahl-kväve (Kjeldahl-N) avser summan av ammoniakoxider (NH4+) och organiskt kväve (Norg). Det är ett ammoniakkväve som kan erhållas genom biologiska och kemiska reaktioner i vatten. Kväve i vatten är en viktig komponent som kan påverka vattenkvaliteten, ekologiska förhållanden samt tillväxt och utveckling av vattenlevande organismer. Därför är det mycket viktigt att övervaka och kontrollera totalt kväve, ammoniakkväve, nitratkväve, nitritkväve och Kjeldahl-kväve i vatten. Halten totalkväve är en viktig indikator för att mäta den totala mängden kväveämnen i vatten. I allmänhet bör den totala kvävehalten i vatten ligga inom ett visst intervall. För hög eller för låg halt påverkar vattnets vattenkvalitet. Dessutom är ammoniakkväve, nitratkväve, nitritkväve och Kjeldahl-kväve också viktiga indikatorer för att upptäcka kväveämnen i vatten. Deras innehåll bör också ligga inom ett visst intervall. För hög eller för låg halt påverkar vattnets vattenkvalitet. Som ett näringsämne tillförs kväve i sjöar, och den mest direkta påverkan är övergödning:
1) När sjöar är i naturligt tillstånd är de i grunden oligotrofa eller mesotrofa. Efter att ha mottagit exogen näringstillförsel ökar näringsnivån i vattenkroppen, vilket kan främja utvecklingen av rötter och stammar av vattenvegetation inom ett visst intervall, och näringsberikningen är inte uppenbar.
2) Med den kontinuerliga tillförseln av näringsämnen som kväve, är akvatisk vegetations konsumtionshastighet lägre än kväveökningshastigheten. Ökningen av näringsämnen gör att alger förökar sig i stort antal, vilket gradvis minskar genomskinligheten i vattenförekomsten, och utvecklingen av vattenvegetation begränsas tills den försvinner. Vid denna tidpunkt övergår sjön från en sjö av grästyp till en sjö av algtyp, och sjön uppvisar egenskaperna för övergödning.
I dagsläget har många länder strikta regler för innehållet av kväveämnen som totalkväve, ammoniakkväve, nitratkväve, nitritkväve och Kjeldahl-kväve i vattendrag. Om bestämmelserna bryts kommer det att få allvarliga konsekvenser för vattenförekomstens vattenkvalitet och ekologiska miljö. Därför bör alla vara uppmärksamma på övervakning och kontroll av kväveämnen i vattenförekomster för att säkerställa att vattenkvaliteten i vattenförekomster uppfyller de nationella standarderna.
Sammanfattningsvis,totalt kväve, ammoniak kväve, nitrat kväve, nitrit kväve och Kjeldahl kväveär viktiga indikatorer på kväveämnen i vattendrag. Deras innehåll är en viktig indikator på vattenkvaliteten och övervakning och kontroll är mycket viktiga. Endast genom rimlig övervakning och kontroll av kväveämnen i vattendrag kan vi säkerställa att vattenkvaliteten uppfyller normerna och skydda vattenförekomstens hälsa.