Nyckelpunkter för provning av vattenkvalitet i avloppsreningsverk del sju

39.Vad är vattnets surhet och alkalinitet?
Vattnets surhet avser mängden ämnen som finns i vattnet som kan neutralisera starka baser. Det finns tre typer av ämnen som bildar surhet: starka syror som helt kan dissociera H+ (som HCl, H2SO4), svaga syror som delvis dissocierar H+ (H2CO3, organiska syror) och salter som består av starka syror och svaga baser (t.ex. NH4Cl, FeS04). Surheten mäts genom titrering med en stark baslösning. Surheten som mäts med metylorange som indikator under titreringen kallas metylorangesyra, inklusive surheten som bildas av den första typen av stark syra och den tredje typen av starksyrasalt; surheten uppmätt med fenolftalein som indikator kallas fenolftalein surhet, Det är summan av ovanstående tre typer av surhet, så det kallas också total surhet. Naturligt vatten innehåller i allmänhet ingen stark surhet, men innehåller karbonater och bikarbonater som gör vattnet alkaliskt. När det är surhet i vattnet betyder det ofta att vattnet har förorenats av syra.
I motsats till surhet avser vattenalkalinitet mängden ämnen i vattnet som kan neutralisera starka syror. Ämnen som bildar alkalinitet inkluderar starka baser (som NaOH, KOH) som helt kan dissociera OH-, svaga baser som delvis dissocierar OH- (som NH3, C6H5NH2) och salter som består av starka baser och svaga syror (som Na2CO3, K3PO4, Na2S) och andra tre kategorier. Alkaliniteten mäts genom titrering med en stark syralösning. Alkaliniteten uppmätt med metylorange som indikator under titrering är summan av ovanstående tre typer av alkalinitet, vilket kallas total alkalinitet eller metylorange alkalinitet; alkaliniteten som mäts med fenolftalein som indikator kallas fenolftaleinbas. Grad, inklusive alkalinitet som bildas av den första typen av stark bas och en del av alkaliniteten som bildas av den tredje typen av starkt alkalisalt.
Mätmetoderna för surhet och alkalinitet inkluderar titrering av syra-basindikator och potentiometrisk titrering, som i allmänhet omvandlas till CaCO3 och mäts i mg/L.
40. Vad är pH-värdet på vatten?
pH-värdet är den negativa logaritmen för vätejonaktiviteten i den uppmätta vattenhaltiga lösningen, det vill säga pH=-lgαH+. Det är en av de mest använda indikatorerna i avloppsreningsprocessen. Under 25oC-förhållanden, när pH-värdet är 7, är aktiviteterna av vätejoner och hydroxidjoner i vattnet lika, och motsvarande koncentration är 10-7mol/L. Vid denna tidpunkt är vattnet neutralt, och pH-värdet > 7 betyder att vattnet är alkaliskt. och pH-värde<7 means the water is acidic.
pH-värdet återspeglar vattnets surhet och alkalinitet, men det kan inte direkt indikera vattnets surhet och alkalinitet. Till exempel är surheten för 0,1 mol/L saltsyralösning och 0,1 mol/L ättiksyralösning också 100 mmol/L, men deras pH-värden är ganska olika. pH-värdet för 0,1 mol/L saltsyralösning är 1, medan pH-värdet för 0,1 mol/L ättiksyralösning är 2,9.
41. Vilka är de vanligaste metoderna för mätning av pH-värden?
I den faktiska produktionen, för att snabbt och enkelt förstå förändringarna i pH-värdet för avloppsvatten som kommer in i avloppsreningsverket, är den enklaste metoden att grovt mäta det med pH-testpapper. För färglöst avloppsvatten utan suspenderade föroreningar kan även kolorimetriska metoder användas. För närvarande är mitt lands standardmetod för att mäta pH-värdet för vattenkvalitet den potentiometriska metoden (GB 6920–86 glaselektrodmetoden). Det påverkas vanligtvis inte av färg, grumlighet, kolloidala ämnen, oxidanter och reduktionsmedel. Det kan också mäta pH i rent vatten. Den kan också mäta pH-värdet för industriellt avloppsvatten som är förorenat i olika grad. Detta är också en mycket använd metod för att mäta pH-värde i de flesta avloppsreningsverk.
Principen för potentiometrisk mätning av pH-värdet är att erhålla potentialen för indikeringselektroden, det vill säga pH-värdet, genom att mäta potentialskillnaden mellan en glaselektrod och en referenselektrod med en känd potential. Referenselektroden använder i allmänhet en kalomelelektrod eller en Ag-AgCl-elektrod, varvid kalomelelektroden är den mest använda. Kärnan i pH-potentiometern är en DC-förstärkare, som förstärker potentialen som genereras av elektroden och visar den på mätarhuvudet i form av siffror eller pekare. Potentiometrar är vanligtvis utrustade med en temperaturkompensationsanordning för att korrigera temperaturens inverkan på elektroderna.
Arbetsprincipen för den online pH-mätare som används i avloppsreningsverk är en potentiometrisk metod, och försiktighetsåtgärderna för användning är i princip desamma som för laboratorie-pH-mätare. Men eftersom de använda elektroderna kontinuerligt blötläggs i avloppsvatten eller luftningstankar och andra platser som innehåller en stor mängd olja eller mikroorganismer under lång tid, förutom att pH-mätaren måste vara utrustad med en automatisk rengöringsanordning för elektroderna, manual rengöring krävs också baserat på vattenkvalitetsförhållanden och driftserfarenhet. I allmänhet rengörs pH-mätaren som används i inloppsvattnet eller luftningstanken manuellt en gång i veckan, medan pH-mätaren som används i avloppsvattnet kan rengöras manuellt en gång i månaden. För pH-mätare som samtidigt kan mäta temperatur och ORP och andra föremål, bör de underhållas och underhållas enligt de försiktighetsåtgärder som krävs för mätfunktionen.
42. Vilka är försiktighetsåtgärderna för att mäta pH-värdet?
⑴Potentiometern ska hållas torr och dammsäker, slås på regelbundet för underhåll, och elektrodens ingångsledningsanslutningsdel ska hållas ren för att förhindra att vattendroppar, damm, olja, etc. kommer in. Säkerställ god jordning när du använder växelström. Bärbara potentiometrar som använder torrbatterier bör byta ut batterierna regelbundet. Samtidigt måste potentiometern regelbundet kalibreras och nollställas för kalibrering och underhåll. När de har felsökts på rätt sätt kan nollpunkten på potentiometern och kalibrerings- och positioneringsregulatorerna inte roteras efter behag under testet.
⑵Vattnet som används för att bereda standardbuffertlösningen och skölja elektroden får inte innehålla CO2, ha ett pH-värde mellan 6,7 och 7,3 och en konduktivitet på mindre än 2 μs/cm. Vatten behandlat med anjon- och katjonbytarharts kan uppfylla detta krav efter att ha kokat och låtit det svalna. Den beredda standardbuffertlösningen ska förslutas och förvaras i en hård glasflaska eller polyetenflaska och sedan förvaras i kylskåp vid 4oC för att förlänga livslängden. Om den förvaras utomhus eller i rumstemperatur kan livslängden i allmänhet inte överstiga 1 månad, använd buffert kan inte returneras till förvaringsflaskan för återanvändning.
⑶ Innan formell mätning, kontrollera först om instrumentet, elektroden och standardbufferten är normala. Och pH-mätaren bör kalibreras regelbundet. Vanligtvis är kalibreringscykeln ett kvartal eller ett halvt år, och tvåpunktskalibreringsmetoden används för kalibrering. Det vill säga, enligt pH-värdesintervallet för provet som ska testas, väljs två standardbuffertlösningar som ligger nära det. I allmänhet måste pH-värdesskillnaden mellan de två buffertlösningarna vara minst 2. Efter placering med den första lösningen, testa den andra lösningen igen. Skillnaden mellan visningsresultatet för potentiometern och standard-pH-värdet för den andra standardbuffertlösningen bör inte vara större än 0,1 pH-enhet. Om felet är större än 0,1 pH-enhet bör en tredje standardbuffertlösning användas för testning. Om felet är mindre än 0,1 pH-enheter vid denna tidpunkt är det troligtvis ett problem med den andra buffertlösningen. Om felet fortfarande är större än 0,1 pH-enhet är det något fel på elektroden och elektroden måste bearbetas eller bytas ut mot en ny.
⑷När standardbufferten eller provet byts ut ska elektroden sköljas helt med destillerat vatten och vattnet som är fäst vid elektroden ska absorberas med filterpapper och sedan sköljas med lösningen som ska mätas för att eliminera ömsesidig påverkan. Detta är viktigt för användning av svaga buffertar. Detta är särskilt viktigt när man använder lösningar. Vid mätning av pH-värdet bör den vattenhaltiga lösningen röras om på lämpligt sätt för att göra lösningen enhetlig och uppnå elektrokemisk jämvikt. Vid avläsning ska omrörningen stoppas och få stå en stund för att avläsningen ska vara stabil.
⑸ Vid mätning, skölj först de två elektroderna noggrant med vatten, skölj sedan med vattenprovet, doppa sedan ner elektroderna i en liten bägare som innehåller vattenprovet, skaka bägaren försiktigt med händerna för att göra vattenprovet enhetligt och registrera pH-värdet efter avläsningen är stabilt.


Posttid: 2023-okt-26