27. Vad är den totala fasta formen av vatten?
Indikatorn som återspeglar den totala fasta mängden i vatten är total fast substans, som är uppdelad i två delar: flyktiga totala fasta ämnen och icke-flyktiga totala fasta ämnen. Total fast substans inkluderar suspenderade ämnen (SS) och lösta fasta ämnen (DS), som var och en kan delas in ytterligare i flyktiga fasta ämnen och icke-flyktiga fasta ämnen.
Mätmetoden för totala fasta ämnen är att mäta massan av det fasta ämne som återstår efter att avloppsvattnet har avdunstats vid 103 °C ~ 105 °C. Torktiden och storleken på de fasta partiklarna är relaterade till vilken torktumlare som används, men i vilket fall som helst måste torktidens längd baseras på. Den är baserad på fullständig avdunstning av vattnet i vattenprovet tills massan är konstant efter torkning.
Flyktiga totala fasta ämnen representerar den fasta massa som reduceras genom att förbränna de totala fasta ämnena vid en hög temperatur på 600 °C, så det kallas även viktminskning genom förbränning, och kan grovt representera innehållet av organiskt material i vattnet. Antändningstiden är också lik torktiden vid mätning av totala fasta ämnen. Det bör förbrännas tills allt kol i provet har avdunstat. Massan av det återstående materialet efter förbränning är det fixerade fasta materialet, även känt som aska, vilket grovt kan representera innehållet av oorganiskt material i vattnet.
28. Vad är upplösta fasta ämnen?
Löst fast material kallas även filtrerbara ämnen. Efter filtrering av det suspenderade fasta materialet indunstas filtratet och torkas vid en temperatur på 103 °C ~ 105 °C, och massan av det kvarvarande materialet mäts, vilket är det lösta fasta materialet. Löst fast material inkluderar oorganiska salter och organiska ämnen lösta i vatten. Det kan grovt beräknas genom att subtrahera mängden suspenderat fast material från den totala mängden fasta material. Den vanliga enheten är mg/L.
När avloppsvatten återanvänds efter avancerad rening måste dess lösta ämnen kontrolleras inom ett visst intervall. Annars kommer det att uppstå vissa negativa effekter oavsett om det används för gröning, toalettspolning, biltvätt och annat diverse vatten eller som industriellt cirkulerande vatten. Byggministeriets standard "Vattenkvalitetsstandard för diverse hushållsvatten" CJ/T48–1999 föreskriver att halten lösta ämnen i återanvänt vatten som används för gröning och toalettspolning inte får överstiga 1200 mg/L, och halten lösta ämnen i återanvänt vatten som används för biltvätt och rengöring inte får överstiga 1000 mg/L.
29. Vad är salthalten och salthalten i vatten?
Vattnets salthalt kallas även salthalt, vilket representerar den totala mängden salter som finns i vattnet. Den gemensamma enheten är mg/L. Eftersom salter i vatten alla existerar i form av joner, är salthalten summan av antalet olika anjoner och katjoner i vattnet.
Av definitionen framgår att halten lösta ämnen i vattnet är större än salthalten, eftersom de lösta ämnena också innehåller en del organiskt material. När halten organiskt material i vattnet är mycket låg kan lösta ämnen ibland användas för att uppskatta salthalten i vattnet.
30. Vad är vattnets konduktivitet?
Konduktivitet är det reciproka värdet av resistansen i en vattenlösning, och dess enhet är μs/cm. Olika lösliga salter i vatten existerar i joniskt tillstånd, och dessa joner har förmågan att leda elektricitet. Ju fler salter som är lösta i vatten, desto större jonhalt och desto större är vattnets konduktivitet. Beroende på konduktiviteten kan den därför indirekt representera den totala mängden salter i vattnet eller vattnets lösta fasta ämnen.
Konduktiviteten hos färskt destillerat vatten är 0,5 till 2 μs/cm, konduktiviteten hos ultrarent vatten är mindre än 0,1 μs/cm, och konduktiviteten hos koncentrerat vatten som släpps ut från avhärdade vattenstationer kan vara så hög som tusentals μs/cm.
Publiceringstid: 8 oktober 2023
