27. Vilken är den totala fasta formen av vatten?
Indikatorn som reflekterar det totala fasta innehållet i vatten är totala fasta partiklar, som är uppdelad i två delar: flyktiga totala fasta partiklar och icke-flyktiga totala fasta partiklar. Totala fasta ämnen inkluderar suspenderade fasta ämnen (SS) och lösta fasta ämnen (DS), som var och en kan delas upp ytterligare i flyktiga fasta ämnen och icke-flyktiga fasta ämnen.
Mätmetoden för totalt fast material är att mäta massan av det fasta materialet som finns kvar efter att avloppsvattnet har avdunstats vid 103oC ~ 105oC. Torktiden och storleken på de fasta partiklarna är relaterade till vilken torktumlare som används, men i alla fall måste torktidens längd baseras på. Den baseras på den fullständiga avdunstning av vattnet i vattenprovet tills massan är konstant efter torkning.
Flyktiga totala fastämnen representerar den fasta massan som reduceras genom att den totala fasta substansen förbränns vid en hög temperatur på 600oC, så det kallas också viktminskning genom förbränning, och kan grovt representera innehållet av organiskt material i vattnet. Tändningstiden är också som torktiden vid mätning av totala torrsubstanser. Det ska brännas tills allt kol i provet har avdunstat. Massan av det kvarvarande materialet efter förbränning är det fasta fasta materialet, även känt som aska, som grovt sett kan representera innehållet av oorganiskt material i vattnet.
28. Vad är lösta fasta ämnen?
Upplösta fasta ämnen kallas även filtrerbara ämnen. Filtratet efter filtrering av de suspenderade fastämnena indunstas och torkas vid en temperatur av 103oC ~ 105oC, och massan av restmaterialet mäts, vilket är de lösta fastämnena. Upplösta fasta ämnen inkluderar oorganiska salter och organiska ämnen lösta i vatten. Det kan grovt beräknas genom att subtrahera mängden suspenderat fast material från det totala fasta ämnet. Den vanliga enheten är mg/L.
När avloppsvatten återanvänds efter avancerad rening måste dess lösta fasta ämnen kontrolleras inom ett visst intervall. Annars kommer det att bli en del negativa effekter vare sig det används för grönning, toalettspolning, biltvätt och annat diverse vatten eller som industriellt cirkulerande vatten. Byggministeriets standard "Water Quality Standard for Domestic Miscellaneous Water" CJ/T48–1999 föreskriver att de lösta fastämnena i återanvänt vatten som används för gröning och toalettspolning inte får överstiga 1200 mg/L, och de lösta fastämnena i återanvänt vatten som används för bilar. tvätt och rengöring Får inte överstiga 1000 mg/L.
29. Vad är vattnets salthalt och salthalt?
Salthalten i vattnet kallas även salthalt, som representerar den totala mängden salter som finns i vattnet. Den vanliga enheten är mg/L. Eftersom salter i vatten alla finns i form av joner, är salthalten summan av antalet olika anjoner och katjoner i vattnet.
Det framgår av definitionen att halten lösta fasta ämnen i vatten är större än dess salthalt, eftersom de lösta fastämnena också innehåller en del organiskt material. När halten organiskt material i vattnet är mycket låg kan ibland lösta fasta ämnen användas för att approximera salthalten i vattnet.
30. Vilken är vattnets ledningsförmåga?
Konduktivitet är den reciproka resistansen hos en vattenlösning, och dess enhet är μs/cm. Olika lösliga salter i vatten finns i joniskt tillstånd, och dessa joner har förmågan att leda elektricitet. Ju fler salter som är lösta i vatten, desto högre joninnehåll och desto högre ledningsförmåga har vattnet. Beroende på konduktiviteten kan den därför indirekt representera den totala mängden salter i vattnet eller innehållet av löst fast material i vattnet.
Konduktiviteten för färskt destillerat vatten är 0,5 till 2 μs/cm, konduktiviteten för ultrarent vatten är mindre än 0,1 μs/cm, och konduktiviteten hos koncentrerat vatten som släpps ut från mjukvattenstationer kan vara så hög som tusentals μs/cm.
Posttid: 2023-okt-08
