Biokemiskt syrebehov (BOD)är en av de viktiga indikatorerna för att mäta förmågan hos organiskt material i vatten att biokemiskt brytas ned av mikroorganismer, och är också en nyckelindikator för att utvärdera vattens självreningsförmåga och miljöförhållanden. Med den accelererande industrialiseringen och befolkningsökningen har föroreningen av vattenmiljön blivit allt allvarligare, och utvecklingen av BOD-detektering har gradvis förbättrats.
Ursprunget till BOD-detektion kan spåras tillbaka till slutet av 1700-talet, när människor började uppmärksamma vattenkvalitetsfrågor. BOD används för att bedöma mängden organiskt avfall i vatten, det vill säga för att mäta dess kvalitet genom att mäta förmågan hos mikroorganismer i vatten att bryta ned organiskt material. Den initiala BOD-bestämningsmetoden var relativt enkel, med hjälp av strålinkubationsmetoden, det vill säga vattenprover och mikroorganismer inokulerades i en specifik behållare för odling, och sedan mättes skillnaden i löst syre i lösningen före och efter ympning, och BOD-värdet beräknades utifrån detta.
Strålinkubationsmetoden är dock tidskrävande och komplicerad att använda, så det finns många begränsningar. I början av 1900-talet började man söka efter en mer bekväm och korrekt BOD-bestämningsmetod. 1939 föreslog den amerikanske kemisten Edmonds en ny BOD-bestämningsmetod, som går ut på att använda oorganiska kväveämnen som inhibitorer för att blockera påfyllningen av löst syre för att minska bestämningstiden. Denna metod har använts flitigt och har blivit en av huvudmetoderna för BOD-bestämning.
Med utvecklingen av modern vetenskap och teknik och utvecklingen av instrumentering har BOD-bestämningsmetoden också förbättrats och fulländats ytterligare. På 1950-talet dök ett automatiserat BOD-instrument upp. Instrumentet använder en elektrod för löst syre och ett temperaturkontrollsystem för att uppnå kontinuerlig bestämning av vattenprover utan störningar, vilket förbättrar bestämningens noggrannhet och stabilitet. På 1960-talet, med utvecklingen av datorteknik, uppträdde ett datornätverk för automatiskt datainsamling och analyssystem, vilket avsevärt förbättrade effektiviteten och tillförlitligheten av BOD-bestämningen.
Under 2000-talet har BOD-detektionstekniken gjort ytterligare framsteg. Nya instrument och analysmetoder har införts för att göra BOD-bestämningen snabbare och mer exakt. Till exempel kan nya instrument som mikrobiella analysatorer och fluorescensspektrometrar realisera onlineövervakning och analys av mikrobiell aktivitet och innehåll av organiskt material i vattenprover. Dessutom har BOD-detektionsmetoder baserade på biosensorer och immunanalysteknik också använts i stor utsträckning. Biosensorer kan använda biologiska material och mikrobiella enzymer för att specifikt detektera organiskt material och har egenskaperna hög känslighet och stabilitet. Immunanalysteknik kan snabbt och exakt bestämma innehållet av specifikt organiskt material i vattenprover genom att para ihop specifika antikroppar.
Under de senaste decennierna har BOD-detektionsmetoder genomgått en utvecklingsprocess från strålodling till oorganisk kväveinhiberingsmetod och sedan till automatiserad utrustning och nya instrument. Med vetenskapens och teknikens framsteg och forskningens fördjupning förbättras och förnyas BOD-detekteringstekniken fortfarande. I framtiden kan det förutses att BOD-detekteringstekniken kommer att fortsätta att utvecklas och bli ett mer effektivt och korrekt sätt att övervaka vattenkvaliteten med förbättrad miljömedvetenhet och ökade regulatoriska krav.
Posttid: 2024-07-07
